Ursprung.
Hereford är en mycket gammal, härdig köttras som har sitt ursprung i
grevskapet Herefordshire i England. Rasen kom till Sverige i början
på 50-talet och är idag näst störst köttras i Sverige och är en av
de mest populära köttrasarna i världen.
Kännetecken.
Rasens kännetecken är den rödbruna pälsen och vit huvud, vit på
dröglappen och undersidan av buken. De är vita på nedre delen av
benen och svansspetsen. Vitt längs manken är också mycket vanligt.
Fertilitet och kalvning
Hereford är känd för sin goda fertilitet. De är också känd för lätta
kalvningar. Lämpliga kalvvikter är 40-47kg
Horn
Vissa Hereforddjur har horn, andra är polled (ärftligt hornlös)
några har scurs. Scurs är små platta horn som sitter lösa, alltså
sitter de inte fast i kraniet som horn gör. Ibland kan dock scurs
vara så stora som små horn. Båda Pollade och hornade djur kan bära
på genen för scurs – alltså inte alla hornade bär på den och inte
alla pollade saknar den. På de stora rancherna i USA och Kanada är
fördelning mellan besättningar ungefär 50 % med horn och 50 % utan,
i Storbritannien är procenten ungefär 40 % horn och 60 % polled.
Sverige är ganska extremt när det gäller horn. Uppskattningsvis 90 %
av avelsbesättningar i Sverige har enbart pollade djur. Några få har
kanske någon enstaka hornad ko.
Temperament
Herefordrasen är känd för sitt lugna temperament. De är mycket
snälla och lätthanterliga. De är mycket bra mödrar och tar väl hand
om sin kalv, utan att vara en fara för människan – Hereford kan man
lita på i alla lägen! Tänk på att om ett djur visar avvikelse ska
man inte avla vidare på den – oftast blir avkommorna lika dana!
Foder
Hereford är den bästa rasen för ekologisk produktion. Ingen ras har
lägre övervintringskostnad än Hereford. Rasen är mycket lättfödd. De
är inte kräsna betare och är därför särskilt lämpliga som
naturvårdare. De växer bra på grovfoder. Får korna för mycket
näringsrik mat inför kalvningen, blir de feta, vilket i sin tur kan
försvåra kalvningsförloppet samtidigt som kalvvikten blir högre.
Ungdjur och digivande kor ska ha så näringsrikt ensilage som
möjligt. Djuren skall ha tillgång till saltsten, och mineraler skall
ges dagligen, gärna ett med extra selen och E-vitamin, som är extra
viktigt för det dräktiga hondjuret och växande ungdjur. Även djur på
bete ska ha tillgång till en saltsten och mineraler. Det finns olika
mineralbehållare lämpliga att ha på betet.
Ungtjurar kan med fördel ges kraftfoder, men kom ihåg att Hereford
är en bra grovfoderomvandlare i första hand och de kan lätt bli lösa
i magen av för mycket protein.
|
|
 |
Hus
Hereford är en mycket härdig ras och klarar sig bra i en lada med
djupströbädd, gärna med tillgång till en hårdbelagd yta för att
kunna rensa sina klövar. Har djuren en korrekt benställning och
tillgång till en hårdbelagd yta, ska man inte behöva verka klövarna.
Man ska dock kolla klövarna regelbundet för att kunna avgöra om
någon måste verkas ändå.
Tänk på att har man djupströbädd är det viktigt att ytan hålls torrt
genom att strö ordentligt regelbundet, annars blir djuren smutsiga
och smutsiga djur har lättare att frysa. Har man uppbundna djur
eller lösdrift med bås, måste man ha en kalvningsbox per 30 kor.
Problemet med Herefordkor jämfört med till exempel mjölkraskor är
att man blir lätt lurad på kalvningstidpunkten. Ser du en ko som ser
färdig ut för kalvning och du flytta henne till kalvningsboxen, kan
flera andra kor kalva innan henne! Det går fort med Hereford.
Funderar du å att bygga om, eller om befintliga byggnader är
lämpliga, hör med din husdjursförening om råd.
|
|
 |
Slakt
Klassning på ungtjurar ligger normalt runt R och fett runt 3, med en
slaktmognad runt 14-16 månader. Hereford har en relativ tidig
fettansättning.
|
 |
 |
Köttet.
Kött från Herefordrasen är världskänd. Den har vunnit tävlingar för
ät och smakupplevelse. Köttet är mycket mört och välmarmorerat
vilket bidrar till extra smak. (Med marmorering menas insprängt
fett) Marmorering har inget samband med slaktkroppsfett (putsfett).
Köttets mörhet kan påverkas av djurets temperament vilket är
bevisat. Ett djur som stressar upp sig under transport till
slakteriet och i den nya miljön släpper ut stresshormon i musklerna.
Detta ger köttet ett högre PH-värde och gör köttet segt.
Hereforddjur stressar sällan upp sig. Men kom ihåg, att om man avlar
på ett djur som avviker i temperament, så blir ofta avkommorna också
sådana!
Hereford är ett utmärkt val för dig som lägger stor vikt på
köttegenskaper, särskilt om ni funderar på att sälja kött till
kunder i lådor eller öppna gårdsbutik. När man en gång ätit
Herefordkött, duger inget annat!
Hälsoprogram
Djuren skall vara leukos och BVD fria. Detta får du hjälp att
upprätthålla om du kontaktar din husdjursförening.
Köttdjur har
även para Tuberkulosprogrammet. För information om para TB
programmet och för eventuell anslutning måste du vända dig till
Svenska djurhälsovården. Tänk dock på att djur som är testade inte
får blandas med otestade djur om du vill fortsätta vara med i
programmet. Detta är extra viktigt att tänka på om du har mjölkdjur
hemma. Mjölkdjur är inte med i para TB programmet. Om du vill
bedriva avel är det viktigt att man köper djur från besättningar med
högsta status i de tre olika programmen. Man hör då och då om
besättningar som inte tänkt bedriva avel när de skaffar djur, men
efter några år ändrar sig, och då står man där med fina djur utan
att vara friförklarad i de olika programmen. Det tar många år av
testning för att bli friförklarad.
Produktionsplatsnummer
Har du inte
haft djur förut måste du skaffa ett produktionsplatsnummer
(SE-nummer). Det får du hos Jordbruksverket.
Avel
Bra djur äter lika mycket som dåliga djur och de tar lika lång tid
att sköta. Men detta är kanske inte helt sant. Köper man bra
stamboksförda djur får man förhoppningsvis bättre ekonomi i
slutänden! Bra djur äter mindre och producerar mer, är lättare att
hantera och har högre värde som avelsdjur. Stamboksförda avelsdjur
kostar mer än slaktdjur / bruksdjur, så är det, men betalar man
några tusenlappar till när du köper dina hondjur, kan du säkerligen
också sälja avkommorna för mer. Tänk på att kon är halva kalven, och
val av bra hondjur är minst lika viktig som val av tjur! Till skillnad från mjölkkor, spelar
det de flesta avelsuppfödarna ingen roll om kon får en tjur eller
kvigkalv, detta då många tjurkalvar säljs som avelstjurar.
Det är lite mer pyssel att bedriva avel. Man ska gå med i KAP (Kött
Avel Produktion) en officiell kontroll för köttproducenter som ger
uppföljning av djuren och produktion.
Avelsbesättningar som deltar i KAP rapporterar födslar,
betäckningar, vägningar mm till KAP via blankett eller Internet (PC-KAP).
Uppgifterna kan föras över automatiskt även till CDB
(nötkreatursregistret)
Uppgifter som ska bokföras och rapporteras är bland annat:
- betäckningar
- kalvningsförloppet
- kalvarnas vikt vid födelse
- vikt avvänjning (ca 200 dagars ålder)
- vikt vid ett års ålder
- utgångsorsaker
För vägning gäller det att man har egen våg. Nordpost har det du
behöver. För att kunna stamboksföra djur måste antingen
200dagarsvikt eller årsvikten (365dv) vara vägd av din
husdjurskontrollant. Ibland kan kontrollanten komma för att väga
någon enstaka kalv, detta för att stämma av att rapporterade
kalvvikter stämmer överens med verkligheten. Vikterna korrigeras av
KAP-programmet. Kalvvikter korrigeras upp exempelvis med tre kilo
och ibland på kor kan de korrigeras ner något kilo, beroende på hur
gamla de är när man väger dem. Man har fyra dagar på sig att väga
kalven från dess att den är född. 200 dagars vikt och årsvikten
korrigeras antingen upp eller ner beroende på hur många dagar djuret
var vid vägningstillfället. Det är bra om man döper kalvarna med
besättningsnamn följt av ett eget namn. Vanligaste är att man döper
kvigkalvar till samma namn som sin mor. På så vis är det lättare för
andra uppfödare (och även själv) att kunna veta från vilken kofamilj
djuret härstammar ifrån.
Avelsvärden.
Stamboksförda djur har avelsvärden. Avelsvärden är en vägledning
till uppfödarna. När man först ser ett papper med olika avelsvärden
kan det verka lite komplicerat. Men det är båda intressant och
enkelt när man har lärt sig lite om det. Med hjälp av avelsvärden
blir det lättare att välja rätt tjur till varje ko. Det som finns i
avelsvärdarna är bland annat Modersindex (Mix) kons förmåga att
kalva och hennes mjölkproduktion dvs. kalvens tillväxt från födelse
till 200dagarsvägningen (avvänjning). Tjurar har också ett värde för
MIX, då kalvningsegenskaper som morfar – hans hondjuravkommors
kalvningsförmåga.
Produktionsindex (Pix) är en total index för
slaktkroppsegenskaparna; EUROP-klass, Fett och Slakttillväxt.
Födelseindex (Fix) vad djuret själv vägde vid födelse (korrigerad
vikt) och Avelsindextotal (Aix). Hur säkra avelsvärdarna är, beror
på hur många släktingar och avkommor djuret har. En ET-import till
exempel som inte har några släktingar alls i Sverige börjar oftast
med inga eller väldigt få avelsvärden, osäkra avelsvärden. Har en
tjur däremot ett par hundra avkommor så blir säkerheten ganska hög.
Varje gång ett djur föds, vägs, och slaktas noteras alla uppgifter
kring händelsen och påverkar avelsvärdarna för djuret och dess
släktingar. Avelsvärdarna beräknas två gånger på år.
Härstamningsbevis
På renrasiga djur i KAP kan
man ta ut aktuellt Härstamningsbevis som innehåller all tillgänglig
information om djuret, härstamning, produktionsuppgifter och
avelsvärden.
För att
ansluta sig till KAP, kontakta din husdjursförening. Mer information
om KAP finns på
www.taurus.mu
Viktkrav för stambokföring:
| Vikt
vid |
200d |
365d |
| Tjurar |
260 kg |
460 kg |
| Kvigor |
220 kg |
320 kg |
Avelsmål:
| Vikt
vid |
200d |
365d |
550d |
| Tjurar |
300 kg |
500 kg |
|
| Kvigor |
270 kg |
400 kg |
500 kg |
Avelstjurarnas härstamning ska verifieras via DNA analys av
hårprov.
När man säljer tjurar till avel, måste DNA testning av djuret ske.
Detta för att verkligen vara säker på att angiven härstamningen
stämmer. Det händer även den mest erfarna uppfödare att misstag
begås i rapportering av fader. Det man behöver göra är att dra ut en
stor tuss med svanshår (hårroten måste vara med, så det går inte att
bara klippa av en bit!) och skickar in det till labbet som testar.
Mer information om DNA testning finns på Svenska Herefordföreningens
hemsida
www.hereford.nu under ”Avelsråd informerar”.
Att ringa tjuren.
Nej, man måste inte sätta en ring i avelstjurens näsa, men ibland
har man en kund som efterfrågar det. Nackdelen med att ringa tjuren
är att de lätt kan haka upp sig i beteshagen. Fördelen är att när
man leda tjuren så är det säkrare om man har honom ringad, dock får
man ALDRIG leda tjuren med rep enbart i ringen! Man ska ha grimma på
honom också och endast använda ringrepet om det behövs. Om man
aldrig behöver leda tjuren så är det oftast onödigt att ringa honom.
Ska man visa tjuren på utställning måste den vara ringad.
Seminera, naturlig betäckning eller båda och?
De flesta mjölkbesättningar seminerar sina kor, vissa använder
avelstjurar i viss mån. Med köttdjur är det tvärtom. Man har oftast
inte samma närhet med köttdjur som man har med mjölkkor, som oftast
mjölkas och därmed hanteras mjölkkor, 2-3 gånger dagligen (om de
inte är mjölkade av en robot) och det blir ju en annan närhet.
Dessutom visar mjölkdjur tydligare brunst. De rider mer på varandra
och har mer märkbara flytningar. Det är lättast att se när köttdjur
brunstar om de går lösa med halkfritt underlag och helst med
tillgång till uteplats. Det gäller att man seminerar innan
betessläppning, för annars blir det mer komplicerat att få tag i
djuren på bete, bara för att kunna seminera dem. Fördelen med
seminering är att man kan använda sig av tjurar från andra länder,
med annan härstamning, som kanske gått bra på utställning. Man kan
också välja att seminera med en Svensk Herefordtjur som har gått
genom individprövningen, av riktigt hög kvalitet som genomgått
nålsögat. (Läs mer om individprövningen längre ner) Vill man kunna
seminera själv kan man gå en kurs som anordnas av
husdjursföreningen, annars får man beställa seminering av en
husdjursseminör. En del seminerar korna så länge de är inne och så
fort man ser att någon är brunstig, för att sedan släppa tjur på
betet med dem. Delvis för att betäcka obetäckta kor, och delvis för
att betäcka kor om inte blev dräktiga med semin. Beroende på hur
lång tid efter seminering till att man släppt tjuren krävs då ett
DNA prov på kalven för att kunna säkerställa fadern.
|
|

Kanadensisk semintjur, CCR Stamina |

Svenska semintjuren Salut av
Svanaholm |
Många seminerar inte alls. Antal avelstjurar beror på hur många
grupper av hondjur man planerar att ha, vilket ofta beror på hur
stora hagar man har och hur många. En ettårig tjur klara av att gå
med 10-15st hondjur, en äldre, erfaren tjur, uppemot ett 40-tal.
Stora bruksbesättningar med korsningsdjur kan ibland ha stora
flockar med kor som går ihop med flera avelstjurar, men detta är
definitiv ingenting att rekommenderar avelsuppfödaren. Tjurar har
lätt för att hålla sams, så länge de har utrymme för att kommer
undan från varandra (i trånga utrymmen där den underlägsna inte kan
kommer undan, kan det sluta med dödsfall)
Individprövningen
Individprövningen drivs av Svensk Köttrasprövningen. Tjurkalvar
sätts in på individprövningens stall efter avvänjningen. Det gå till
så här, på köttrasprövningens hemsida
www.kottrasprovning.se finns anmälningsblanketter som uppfödaren
får skriva ut och sedan skickar in till angiven adress. Uppfödaren
anger på anmälningsblanketten hur många kalvar han vill ha med på
prövningen. Sedan får varje ras alla uppgifter om tjurarna som deras
avelsråd går igenom. Avelsrådet diskuterar kalvarna och välja ut
vilken de tycker är mest intressant för prövningen, dock är det
uppfödaren själv som avgör om han vill skicka tjuren till
prövningen. Hereford har de senaste åren haft mellan 25 till 30
platser. Det kostar ca 15.000kr att pröva en kalv som uppfödaren
själv står för. Föreningen sponsrar med 1.000kr/kalv.
På prövningsstationen lever alla kalvar i samma miljö och äter samma
foder. De vägs varannan vecka och vikten och daglig tillväxt räknas
ut. Man räknar in tjurarna i två grupper. Grupp 1 är de äldsta och
grupp 2 de yngre. I mitten av februari slutvägs grupp 1 och
Tillväxttalet(T-tal) blir klart. De veterinärbesiktigas, och
testiklarna mäts. Sedan blir de exteriörbedömda. Tjurarna som inte
klara 100 i T-tal eller får anmärkning på veterinärbesiktningen,
klövar eller testikelmått, antingen skickas till slakt eller hämtas
hem av uppfödaren. I slutet på februari är det grupp 2 tur. Tjurar
som klarar alla ovanstående kriterier blir då godkända för
auktionen. Viking Genetics köper en eller två tjurar av dem som
blivit godkända innan auktionen, till seminverksamheten. Föreningens
avelsråd skickar förslag till dem om vilka som kan vara intressanta.
Tjuren/arna som säljs till Viking Genetics blir tappade på sperma
och spermadoserna säljs båda till renrasiga Herefordbesättningar och
mjölkbesättningar. Spermadoser från Svensk Hereford har även sålts
till utlandet.
De andra tjurarna går på auktion. Innan auktion verkas alla tjurar
och klövstatus noteras. Auktionen hålls vanligen i slutet på mars.
|
|
 |
Utställningar
Ett annat sätt av att testa djuren mot varandra är att visa dem på
utställningar. Det är ett bra sätt att marknadsföra både rasen och
sin besättning. Särskilt i utlandet, så som Danmark, Finland, övrig
Europa och i stort sätt hela världen lägger man relativt stor vikt
vid utställningsmeriter när de letar avelsdjur. De senaste åren har
en del Svenskfödda djur sålts till båda Finland och Danmark.
Dessutom blir det ett mycket trevligt sätt av att träffa likasinnade
folk.
För att kunna delta på utställningar måste man vara med i samtliga
hälsoprogram och KAP. För övrigt måste man inte kunna mer än så.
Vill man ha hjälp med tvättning, putsning och hur man visar djuret
är det bara att ta kontakt med erfarna utställare eller någon i
styrelsen/avelsrådet, som gärna hjälper dig.
Vanligen anordnas utställningar för Herefordrasen på
lantbruksmässorna Mila och Elmia. Andra raser, båda kött och mjölk
finns också med. Djuren är med på mässorna vartannat år. Sverige har
tyvärr inte samma utställningstradition som övriga världen, men fler
utställningar kan ordnas av föreningen beroende på intresse.
|
|
 |
Elitauktioner
Förutom auktionen på individprövningen anordnar ibland föreningen
elitauktioner, ofta i samband med annat arrangemang. Under några få
år anordnade uppfödaren, Brynolf Ragnarsson, Munka, egen auktion av
kalvar födda genom embryo transfertekniken, något som tillförde
mycket nytt blod till Sverige.
Föreningen
Förutom utställningar och elitauktioner anordnas årligen ett
årsmöte, oftast ihop med besättningsbesök. Då våra medlemmar finns
runt om i landet, försöker föreningen att anordna mötet på olika
platser runt om i landet. Föreningen anordnar även den årliga
avelsdagen, och det är samma sak där, ofta är det ett särskilt tema
kring just avel och även annat önskvärt ämne som kan läggas i
programmet. Föreningens regionalklubbar anordnar också sina årsmöten
med gårdsbesök. Andra aktiviteter beror på medlemmarnas önskemål.
Svenska Herefordföreningens hemsida, håller dig uppdaterad om vad
som händer. Alla medlemmar erhåller Tidningen Hereford fyra gånger
om året. Även husdjursföreningar, lantbrukskolor m.fl. får Tidningen
Hereford. Den innehåller mycket information, reportage och
uppfödarannonser. Alla medlemmar är hjärtligt välkomna att bidra med
text och bilder till tidningen, bara hör av dig till redaktören via
brev eller e-post.
|
|
 |
| |
|
HEM |
|