Utskrift - vänlig version i PDF finns här >>

Lär dig använda avelsvärden >>
 

Ursprung.
Hereford är en mycket gammal, härdig köttras som har sitt ursprung i grevskapet Herefordshire i England. Rasen kom till Sverige i början på 50-talet och är idag näst störst köttras i Sverige och är en av de mest populära köttrasarna i världen.

Kännetecken.
Rasens kännetecken är den rödbruna pälsen och vit huvud, vit på dröglappen och undersidan av buken. De är vita på nedre delen av benen och svansspetsen. Vitt längs manken är också mycket vanligt. 

Fertilitet och kalvning
Hereford är känd för sin goda fertilitet. De är också känd för lätta kalvningar. Lämpliga kalvvikter är 40-47kg

Horn
Vissa Hereforddjur har horn, andra är polled (ärftligt hornlös) några har scurs. Scurs är små platta horn som sitter lösa, alltså sitter de inte fast i kraniet som horn gör. Ibland kan dock scurs vara så stora som små horn. Båda Pollade och hornade djur kan bära på genen för scurs – alltså inte alla hornade bär på den och inte alla pollade saknar den. På de stora rancherna i USA och Kanada är fördelning mellan besättningar ungefär 50 % med horn och 50 % utan, i Storbritannien är procenten ungefär 40 % horn och 60 % polled. Sverige är ganska extremt när det gäller horn. Uppskattningsvis 90 % av avelsbesättningar i Sverige har enbart pollade djur. Några få har kanske någon enstaka hornad ko.

Temperament
Herefordrasen är känd för sitt lugna temperament. De är mycket snälla och lätthanterliga. De är mycket bra mödrar och tar väl hand om sin kalv, utan att vara en fara för människan – Hereford kan man lita på i alla lägen! Tänk på att om ett djur visar avvikelse ska man inte avla vidare på den – oftast blir avkommorna lika dana!

Foder
Hereford är den bästa rasen för ekologisk produktion. Ingen ras har lägre övervintringskostnad än Hereford. Rasen är mycket lättfödd. De är inte kräsna betare och är därför särskilt lämpliga som naturvårdare. De växer bra på grovfoder. Får korna för mycket näringsrik mat inför kalvningen, blir de feta, vilket i sin tur kan försvåra kalvningsförloppet samtidigt som kalvvikten blir högre. Ungdjur och digivande kor ska ha så näringsrikt ensilage som möjligt. Djuren skall ha tillgång till saltsten, och mineraler skall ges dagligen, gärna ett med extra selen och E-vitamin, som är extra viktigt för det dräktiga hondjuret och växande ungdjur. Även djur på bete ska ha tillgång till en saltsten och mineraler. Det finns olika mineralbehållare lämpliga att ha på betet.
Ungtjurar kan med fördel ges kraftfoder, men kom ihåg att Hereford är en bra grovfoderomvandlare i första hand och de kan lätt bli lösa i magen av för mycket protein.
 

Hus
Hereford är en mycket härdig ras och klarar sig bra i en lada med djupströbädd, gärna med tillgång till en hårdbelagd yta för att kunna rensa sina klövar. Har djuren en korrekt benställning och tillgång till en hårdbelagd yta, ska man inte behöva verka klövarna. Man ska dock kolla klövarna regelbundet för att kunna avgöra om någon måste verkas ändå.
Tänk på att har man djupströbädd är det viktigt att ytan hålls torrt genom att strö ordentligt regelbundet, annars blir djuren smutsiga och smutsiga djur har lättare att frysa. Har man uppbundna djur eller lösdrift med bås, måste man ha en kalvningsbox per 30 kor. Problemet med Herefordkor jämfört med till exempel mjölkraskor är att man blir lätt lurad på kalvningstidpunkten. Ser du en ko som ser färdig ut för kalvning och du flytta henne till kalvningsboxen, kan flera andra kor kalva innan henne! Det går fort med Hereford.
Funderar du å att bygga om, eller om befintliga byggnader är lämpliga, hör med din husdjursförening om råd.
 

Slakt
Klassning på ungtjurar ligger normalt runt R och fett runt 3, med en slaktmognad runt 14-16 månader. Hereford har en relativ tidig fettansättning.
 


Köttet.

Kött från Herefordrasen är världskänd. Den har vunnit tävlingar för ät och smakupplevelse. Köttet är mycket mört och välmarmorerat vilket bidrar till extra smak. (Med marmorering menas insprängt fett) Marmorering har inget samband med slaktkroppsfett (putsfett).
Köttets mörhet kan påverkas av djurets temperament vilket är bevisat. Ett djur som stressar upp sig under transport till slakteriet och i den nya miljön släpper ut stresshormon i musklerna. Detta ger köttet ett högre PH-värde och gör köttet segt.
Hereforddjur stressar sällan upp sig. Men kom ihåg, att om man avlar på ett djur som avviker i temperament, så blir ofta avkommorna också sådana!
Hereford är ett utmärkt val för dig som lägger stor vikt på köttegenskaper, särskilt om ni funderar på att sälja kött till kunder i lådor eller öppna gårdsbutik. När man en gång ätit Herefordkött, duger inget annat!

 

Hälsoprogram
Djuren skall vara leukos och BVD fria. Detta får du hjälp att upprätthålla om du kontaktar din husdjursförening.

Köttdjur har även para Tuberkulosprogrammet. För information om para TB programmet och för eventuell anslutning måste du vända dig till Svenska djurhälsovården. Tänk dock på att djur som är testade inte får blandas med otestade djur om du vill fortsätta vara med i programmet. Detta är extra viktigt att tänka på om du har mjölkdjur hemma. Mjölkdjur är inte med i para TB programmet. Om du vill bedriva avel är det viktigt att man köper djur från besättningar med högsta status i de tre olika programmen. Man hör då och då om besättningar som inte tänkt bedriva avel när de skaffar djur, men efter några år ändrar sig, och då står man där med fina djur utan att vara friförklarad i de olika programmen. Det tar många år av testning för att bli friförklarad.

 

Produktionsplatsnummer

Har du inte haft djur förut måste du skaffa ett produktionsplatsnummer (SE-nummer). Det får du hos Jordbruksverket.


Avel
Bra djur äter lika mycket som dåliga djur och de tar lika lång tid att sköta. Men detta är kanske inte helt sant. Köper man bra stamboksförda djur får man förhoppningsvis bättre ekonomi i slutänden! Bra djur äter mindre och producerar mer, är lättare att hantera och har högre värde som avelsdjur. Stamboksförda avelsdjur kostar mer än slaktdjur / bruksdjur, så är det, men betalar man några tusenlappar till när du köper dina hondjur, kan du säkerligen också sälja avkommorna för mer. Tänk på att kon är halva kalven, och val av bra hondjur är minst lika viktig som val av tjur! Till skillnad från mjölkkor, spelar det de flesta avelsuppfödarna ingen roll om kon får en tjur eller kvigkalv, detta då många tjurkalvar säljs som avelstjurar.
Det är lite mer pyssel att bedriva avel. Man ska gå med i KAP (Kött Avel Produktion) en officiell kontroll för köttproducenter som ger uppföljning av djuren och produktion.

Avelsbesättningar som deltar i KAP rapporterar födslar, betäckningar, vägningar mm till KAP via blankett eller Internet (PC-KAP). 
Uppgifterna kan föras över automatiskt även till CDB (nötkreatursregistret)

Uppgifter som ska bokföras och rapporteras är bland annat:
-  betäckningar
-  kalvningsförloppet
-  kalvarnas vikt vid födelse
-  vikt avvänjning (ca 200 dagars ålder)
-  vikt vid ett års ålder
-  utgångsorsaker

För vägning gäller det att man har egen våg. Nordpost har det du behöver. För att kunna stamboksföra djur måste antingen 200dagarsvikt eller årsvikten (365dv) vara vägd av din husdjurskontrollant. Ibland kan kontrollanten komma för att väga någon enstaka kalv, detta för att stämma av att rapporterade kalvvikter stämmer överens med verkligheten. Vikterna korrigeras av KAP-programmet. Kalvvikter korrigeras upp exempelvis med tre kilo och ibland på kor kan de korrigeras ner något kilo, beroende på hur gamla de är när man väger dem. Man har fyra dagar på sig att väga kalven från dess att den är född. 200 dagars vikt och årsvikten korrigeras antingen upp eller ner beroende på hur många dagar djuret var vid vägningstillfället. Det är bra om man döper kalvarna med besättningsnamn följt av ett eget namn. Vanligaste är att man döper kvigkalvar till samma namn som sin mor. På så vis är det lättare för andra uppfödare (och även själv) att kunna veta från vilken kofamilj djuret härstammar ifrån.

Avelsvärden.
Stamboksförda djur har avelsvärden. Avelsvärden är en vägledning till uppfödarna. När man först ser ett papper med olika avelsvärden kan det verka lite komplicerat. Men det är båda intressant och enkelt när man har lärt sig lite om det. Med hjälp av avelsvärden blir det lättare att välja rätt tjur till varje ko. Det som finns i avelsvärdarna är bland annat Modersindex (Mix) kons förmåga att kalva och hennes mjölkproduktion dvs. kalvens tillväxt från födelse till 200dagarsvägningen (avvänjning). Tjurar har också ett värde för MIX, då kalvningsegenskaper som morfar – hans hondjuravkommors kalvningsförmåga.
Produktionsindex (Pix) är en total index för slaktkroppsegenskaparna; EUROP-klass, Fett och Slakttillväxt. Födelseindex (Fix) vad djuret själv vägde vid födelse (korrigerad vikt) och Avelsindextotal (Aix). Hur säkra avelsvärdarna är, beror på hur många släktingar och avkommor djuret har. En ET-import till exempel som inte har några släktingar alls i Sverige börjar oftast med inga eller väldigt få avelsvärden, osäkra avelsvärden. Har en tjur däremot ett par hundra avkommor så blir säkerheten ganska hög. Varje gång ett djur föds, vägs, och slaktas noteras alla uppgifter kring händelsen och påverkar avelsvärdarna för djuret och dess släktingar. Avelsvärdarna beräknas två gånger på år.

Härstamningsbevis
På renrasiga djur i KAP kan man ta ut aktuellt Härstamningsbevis som innehåller all tillgänglig information om djuret, härstamning, produktionsuppgifter och avelsvärden.

 

För att ansluta sig till KAP, kontakta din husdjursförening. Mer information om KAP finns på www.taurus.mu

 

Viktkrav för stambokföring:
                                   

Vikt vid 200d 365d
Tjurar 260 kg 460 kg
Kvigor 220 kg 320 kg

Avelsmål:

Vikt vid 200d 365d 550d
Tjurar 300 kg 500 kg
Kvigor 270 kg 400 kg 500 kg


Avelstjurarnas härstamning ska verifieras via DNA analys av hårprov.
När man säljer tjurar till avel, måste DNA testning av djuret ske. Detta för att verkligen vara säker på att angiven härstamningen stämmer. Det händer även den mest erfarna uppfödare att misstag begås i rapportering av fader. Det man behöver göra är att dra ut en stor tuss med svanshår (hårroten måste vara med, så det går inte att bara klippa av en bit!) och skickar in det till labbet som testar. Mer information om DNA testning finns på Svenska Herefordföreningens hemsida www.hereford.nu under ”Avelsråd informerar”.

Att ringa tjuren.
Nej, man måste inte sätta en ring i avelstjurens näsa, men ibland har man en kund som efterfrågar det. Nackdelen med att ringa tjuren är att de lätt kan haka upp sig i beteshagen. Fördelen är att när man leda tjuren så är det säkrare om man har honom ringad, dock får man ALDRIG leda tjuren med rep enbart i ringen! Man ska ha grimma på honom också och endast använda ringrepet om det behövs. Om man aldrig behöver leda tjuren så är det oftast onödigt att ringa honom.
Ska man visa tjuren på utställning måste den vara ringad.

Seminera, naturlig betäckning eller båda och?
De flesta mjölkbesättningar seminerar sina kor, vissa använder avelstjurar i viss mån. Med köttdjur är det tvärtom. Man har oftast inte samma närhet med köttdjur som man har med mjölkkor, som oftast mjölkas och därmed hanteras mjölkkor, 2-3 gånger dagligen (om de inte är mjölkade av en robot) och det blir ju en annan närhet. Dessutom visar mjölkdjur tydligare brunst. De rider mer på varandra och har mer märkbara flytningar. Det är lättast att se när köttdjur brunstar om de går lösa med halkfritt underlag och helst med tillgång till uteplats. Det gäller att man seminerar innan betessläppning, för annars blir det mer komplicerat att få tag i djuren på bete, bara för att kunna seminera dem. Fördelen med seminering är att man kan använda sig av tjurar från andra länder, med annan härstamning, som kanske gått bra på utställning. Man kan också välja att seminera med en Svensk Herefordtjur som har gått genom individprövningen, av riktigt hög kvalitet som genomgått nålsögat. (Läs mer om individprövningen längre ner) Vill man kunna seminera själv kan man gå en kurs som anordnas av husdjursföreningen, annars får man beställa seminering av en husdjursseminör. En del seminerar korna så länge de är inne och så fort man ser att någon är brunstig, för att sedan släppa tjur på betet med dem. Delvis för att betäcka obetäckta kor, och delvis för att betäcka kor om inte blev dräktiga med semin. Beroende på hur lång tid efter seminering till att man släppt tjuren krävs då ett DNA prov på kalven för att kunna säkerställa fadern.
 


Kanadensisk semintjur, CCR Stamina


Svenska semintjuren Salut av Svanaholm


Många seminerar inte alls. Antal avelstjurar beror på hur många grupper av hondjur man planerar att ha, vilket ofta beror på hur stora hagar man har och hur många. En ettårig tjur klara av att gå med 10-15st hondjur, en äldre, erfaren tjur, uppemot ett 40-tal. Stora bruksbesättningar med korsningsdjur kan ibland ha stora flockar med kor som går ihop med flera avelstjurar, men detta är definitiv ingenting att rekommenderar avelsuppfödaren. Tjurar har lätt för att hålla sams, så länge de har utrymme för att kommer undan från varandra (i trånga utrymmen där den underlägsna inte kan kommer undan, kan det sluta med dödsfall)

Individprövningen
Individprövningen drivs av Svensk Köttrasprövningen. Tjurkalvar sätts in på individprövningens stall efter avvänjningen. Det gå till så här, på köttrasprövningens hemsida www.kottrasprovning.se finns anmälningsblanketter som uppfödaren får skriva ut och sedan skickar in till angiven adress. Uppfödaren anger på anmälningsblanketten hur många kalvar han vill ha med på prövningen. Sedan får varje ras alla uppgifter om tjurarna som deras avelsråd går igenom.  Avelsrådet diskuterar kalvarna och välja ut vilken de tycker är mest intressant för prövningen, dock är det uppfödaren själv som avgör om han vill skicka tjuren till prövningen. Hereford har de senaste åren haft mellan 25 till 30 platser. Det kostar ca 15.000kr att pröva en kalv som uppfödaren själv står för. Föreningen sponsrar med 1.000kr/kalv.
På prövningsstationen lever alla kalvar i samma miljö och äter samma foder. De vägs varannan vecka och vikten och daglig tillväxt räknas ut. Man räknar in tjurarna i två grupper. Grupp 1 är de äldsta och grupp 2 de yngre. I mitten av februari slutvägs grupp 1 och Tillväxttalet(T-tal) blir klart. De veterinärbesiktigas, och testiklarna mäts. Sedan blir de exteriörbedömda. Tjurarna som inte klara 100 i T-tal eller får anmärkning på veterinärbesiktningen, klövar eller testikelmått, antingen skickas till slakt eller hämtas hem av uppfödaren. I slutet på februari är det grupp 2 tur. Tjurar som klarar alla ovanstående kriterier blir då godkända för auktionen. Viking Genetics köper en eller två tjurar av dem som blivit godkända innan auktionen, till seminverksamheten. Föreningens avelsråd skickar förslag till dem om vilka som kan vara intressanta. Tjuren/arna som säljs till Viking Genetics blir tappade på sperma och spermadoserna säljs båda till renrasiga Herefordbesättningar och mjölkbesättningar. Spermadoser från Svensk Hereford har även sålts till utlandet.
De andra tjurarna går på auktion. Innan auktion verkas alla tjurar och klövstatus noteras. Auktionen hålls vanligen i slutet på mars.
 

Utställningar
Ett annat sätt av att testa djuren mot varandra är att visa dem på utställningar. Det är ett bra sätt att marknadsföra både rasen och sin besättning. Särskilt i utlandet, så som Danmark, Finland, övrig Europa och i stort sätt hela världen lägger man relativt stor vikt vid utställningsmeriter när de letar avelsdjur. De senaste åren har en del Svenskfödda djur sålts till båda Finland och Danmark. Dessutom blir det ett mycket trevligt sätt av att träffa likasinnade folk.
För att kunna delta på utställningar måste man vara med i samtliga hälsoprogram och KAP. För övrigt måste man inte kunna mer än så. Vill man ha hjälp med tvättning, putsning och hur man visar djuret är det bara att ta kontakt med erfarna utställare eller någon i styrelsen/avelsrådet, som gärna hjälper dig.
Vanligen anordnas utställningar för Herefordrasen på lantbruksmässorna Mila och Elmia. Andra raser, båda kött och mjölk finns också med. Djuren är med på mässorna vartannat år. Sverige har tyvärr inte samma utställningstradition som övriga världen, men fler utställningar kan ordnas av föreningen beroende på intresse.
 

Elitauktioner
Förutom auktionen på individprövningen anordnar ibland föreningen elitauktioner, ofta i samband med annat arrangemang. Under några få år anordnade uppfödaren, Brynolf Ragnarsson, Munka, egen auktion av kalvar födda genom embryo transfertekniken, något som tillförde mycket nytt blod till Sverige.

Föreningen
Förutom utställningar och elitauktioner anordnas årligen ett årsmöte, oftast ihop med besättningsbesök. Då våra medlemmar finns runt om i landet, försöker föreningen att anordna mötet på olika platser runt om i landet. Föreningen anordnar även den årliga avelsdagen, och det är samma sak där, ofta är det ett särskilt tema kring just avel och även annat önskvärt ämne som kan läggas i programmet. Föreningens regionalklubbar anordnar också sina årsmöten med gårdsbesök. Andra aktiviteter beror på medlemmarnas önskemål. Svenska Herefordföreningens hemsida, håller dig uppdaterad om vad som händer. Alla medlemmar erhåller Tidningen Hereford fyra gånger om året. Även husdjursföreningar, lantbrukskolor m.fl. får Tidningen Hereford. Den innehåller mycket information, reportage och uppfödarannonser. Alla medlemmar är hjärtligt välkomna att bidra med text och bilder till tidningen, bara hör av dig till redaktören via brev eller e-post.
 

 

HEM